En inställd pubrunda hindrar oss inte från att festa... Med lite Malibu och popcorn kan det ju bli hur kul som helst! Fredrik var dessutom mycket nöjd med sina pubmackor (det var nog de som gjorde att han somnade i början av ett Morse-avsnitt 20 minuter senare)! /Fredrika
Vinden vände från nord till syd och de 13 graderna som vi haft några dagar förbyttes till 25 fuktiga och ytterst påträngande grader. Konturerna av Valletta suddades ut av ett tungt dis, och en distinkt doft av jord fyllde luften. Scirocco! Den afrikanska ökenvinden som för med sig värme, fukt och sandpartiklar från Sahara hade anlänt, och med den en molande, nedbrytande huvudvärk som förtär min förmåga att publicera intressanta inlägg. Så fort jag är på fötter igen ska jag skriva om vår pubrunda.
När ska det evinnerliga blåsandet sluta? Jag har varit runt och letat efter en plats att bada på som funkar även när det blåser. Först tänkte jag att den långgrunda klippstranden kanske kunde duga. Men, ja... Räckena på bilden når mig lite över midjan.
Sen hittade jag en liten inbuktning som såg lovande ut, men vid närmare påsyn så gick den också bort... Det är alltså ingen Barbie-stege på bilden utan vågen är tre gånger så hög som mig.
Och när jag äntligen hittade en bassäng med havsvatten så var den av någon outgrundlig anledning stängd!
Jag hade tänkt bada men jag fick inte för Fredrika... Det är kanske lite svårt att föreställa sig det lugna klara vattnet som annars brukar finnas här, men jag får väl ta lite foto på det också någon dag. Jag kunde inte låta bli att filma lite också.
Vår gatufader San Piju V (St. Pius the 5th). Påve mellan 1566 - 1572. Känd för att särskilt vurma för de fattiga. Han besökte sjukhus för att trösta och förbereda de sjuka inför döden. Han tvättade fattigas fötter och välkomnade de spetälska. Det sägs även att han omvände en engelsk adelsman när han kysste en tiggares fötter trots att han var full av sår. Vidare miskade han kraftigt antalet offentliga skandaler genom att tvångsförflytta de prostituerade till avlägsna orter, han förbjöd tjurfäktningar och höjde i allmänhet moralen inom kyrkan. Hans största passion under hans ämbete tycks dock ha varit att bekämpa protestanterna och Turkarna. Detta gjorde han på bred front och det upptog den största delen av hans tid.
Viktiga datum:
Född 17/1-1504, död 1/5-1572, kannoniserad av Clement XI 1712.
Här ser ni en del av hans arv. Bilden är tagen från havet, och det är på detta hållet vi går när vi till exempel ska handla eller bada.
Denna bilden är tagen från andra hållet. Det är vårt burspråk som syns högst upp till vänster. Därifrån kan man med fördel se när åskan drar in över landet.
I dag var Fredrika och jag i Vallettta för att se en utställning med tavlor av Caravaggio. Utställningen hålls med anledning av att det var 400 år sedan han kom till Malta tack vare riddarorden St. John som också dubbade honom till riddare. Eftersom herr Caravaggio hade ett synnerligen konstnärligt lynne (idag hade han antagligen varit inlagd på "Vita Vidder"), blev han så småningom berövad sin riddartitel och fängslad eftersom han mördat en man som han trodde förföljde honom. Men fina tavlor gjorde han, och här ser ni ett smakprov...
Utflykten gick annars ut på att promenera på Vallettas branta gator samt att dricka espresso och äta äppelpaj.
Efter fika och utställning gick vi upp till en park som heter Hasting's Garden.
Denna mycket vackra park ligger nästan så högt upp man kan komma i Valletta, och man har följaktligen utsikt över ett ganska stort stadsområde på andra sidan bukten.
I övrigt är Valletta en stad som ofta bjuder på dramatiska vyer tack vare att det är så kuperat och att havet och katedralen kikar fram lite varstans.
Att staden ligger uppe på en kulle skadar ju inte heller...
Vår adress framgår av rubriken till detta inlägget, även om den kan skrivas på lite olika sätt. Som jag har nämnt tidigare så bor vi på sjunde våningen i ett åttavåningshus precis vid bukten.
Härifrån har vi full koll åt fyra håll (om man räknar med badrumsfönstret alltså).
Detta är från vår balkong. Närmast vattnet ser man en bit av "The Strand", strandpromenaden. På denna sidan av Sliema är strandpromenaden bara en eller två kilometer. Här går man nästan i samma höjd som vattnet, och längs vägen ligger det olika båtar, en del privata och en del "Kryssningsbåtar". Alltså inte som en kryssning i Västindien, utan dagsutflykter till olika sevärdheter. Strandpromenaden på andra sidan Sliema är mycket längre, och här går man inte 20 meter utan att stöta på en kiosk med uteservering eller en restaurang. Denna strandpromenaden ligger 15 - 20 meter över havet, och här finns en del badplatser, parker (utan gräs och lövträd) och lekplatser. Det är även här man hittar hela Sliemas befolkning på söndagskvällarna. Män, kvinnor och barn i alla åldrar kommer hit och promenerar familjevis för att socialisera sig med bekanta och alla andra. Det kanske ska tilläggas att efter bekanta så finns det inte så många kvar, Malta är väldigt litet!
Ja, här finns det inte så mycket att säga... Jag har bara vänt mig om och tagit nästa bild. Uppe till vänster i bild ser man två av Maltas 365 kyrkor. Alla är de galna i fyrverkerier, och de ringer i sina klockor 24-7. Dundret och lukten av krut gör att det känns som nyårsafton nästan jämt, och klockorna bringar en fantastisk kontrast till allt annat Maltesarna tar sig för.
Just nu är detta faktiskt utsikten från vår strykbräda. Den står nämligen placerad framför ett av fönstren i vår andra sovrum. Landsnutten till höger i bild är slutet på "Manoel Island". Vi har inte varit där än, men vi kan se att det ligger en borgliknande byggnad längst ut på spetsen. Denna ska tydligen ha använts till sjukhus en gång i tiden. Över bukten ligger huvudstaden Valletta med katedralen som tydligaste landmärke. Precis nedanför bilden lägger färgan mellan Sliema och Valletta till, den tar tio minuter och kostar 8 kr.
Detta är slutligen utsikten från det andra fönstret i extrarummet som ligger mitt emot det första fönstret.
Nu vet ni hur det ser ut när man tittar ut från vår lägenhet! Hur det ser ut på insidan får ni se i ett annat inlägg (när det är ljusare ute och är lite mer välstädat här inne).
//Fredrik
Äntligen har kameraladdaren kommit!
Efter nästan tre veckor kan vi nu äntligen visa hur och var vi bor! Det åskar förvisso ganska kraftigt idag, så det blir nog mest bilder på vår lägenhet... Lägger upp bilderna så fort jag kan (idag).
Efter två veckor utan internet och kameraladdare syns det ljus i tunneln. Internet ska installeras i morgon måndag tillsammans med cabel-tv (=fotboll), och en laddare är på väg från Sverige (det gick snabbare än att beställa den i en affär här!). Jag hade tänkt skriva en utförlig redogörelse om de första två veckorna här, men sen kom jag på hur tråkigt det är att läsa så långa inlägg, så isället får de jag inte redan pratat med nöja sig med att bli inkastade i livet på Malta som det ter sig från och med nu.
Lördagen började med att jag gick ner till 'vårt' bageri på hörnan och köpte färska bullar. Desssa inmundigades tillsammans med italiensk salami och havsutsikten från vår balkong på sjunde våningen. Vi bor nämligen precis där shoppingstråket möter vattnet. Efter detta gick jag ner till stranden för att ta mitt dagliga dopp. Att bada här är verkligen en upplevelse för en havs- och badälskande människa som mig. Vattnet kommer att hålla sig en bit över 20 grader ett bra tag till, dessutom är det fullständigt kristallklart. Sikten (som dykare brukar prata om) ligger på 40 till 50 meter. Under vattnet har man 3 -4 meter av fiskar och klippbitar innan man stöter i den ljusa sanden som färgar havsytan turkos.
Senare på dagen begav vi oss på inspektionsrunda till Mellieha där Maltas största sandstrand skulle finnas. Efter färja, promenad och 45 minuter på en skakig buss hittade en väldigt fin sandstrand. Den var dock inte lika lång som Ribban, men väl två tredjedelar. Efter en öl och en cola begav vi oss tillbaka till huvudstaden Valletta där bussen har sin ändhållplats. Att åka buss här är en lite annorlunda upplevelse än att göra det hemma. Inte för att busschaufförerna är annorlunda, de är precis som busschaufförer är över hela världen: buttra och lite förmer än oss andra. Vägarna håller dock inte svensk standard och terrängen här är betydligt mer kuperad. Busschaufförerna har dock sina egna bussar, prydda med till exempel fotbollshalsdukar eller bilder på deras favorithelgon eller familjemedlemmar. De har även egna tutor som de, likt valar, verkar kommunicera med. När någon tutar av någon anledning, så svarar de flesta. Det blev således en kavalkad av olika tutsignaler när vi anlände till busstorget där alla Maltas bussar utgår från. Det ska kanske också tilläggas att dessa, som alla andra busschaufförer inte verkar ha några andra nöjen här i livet än att köra för fort på smala vägar. Ser de någon de känner när de är ute och kör så stannar de gärna och pratar en stund, varför alla bussturer är konstant försenade. Ibland till den grad att det skapar illusionen av att de går i tid!
Efter bussturen tog vi oss genom Valletta ner till färjan som till priset av 8 kronor tar oss över bukten till vårt hem i Sliema. Här tog vi en liten siesta och lagade sedan en enkel middag. Kvällen tillbringade vi på vår balkong där vi åt kex med ost, delade en flaska vin och njöt av fyrverkerierna som hålls varje lördag.
